Now Reading
Färgtemperatur i fotografering

Färgtemperaturen är viktig för fotografen, eftersom valet av film (eller inställningar av sensorn) beror på vid vilken färgtemperatur vitbalansen går mot noll, det vill säga allt ljus blir vitt. Ett enkelt sätt att se färgtemperatur i en bild är att kolla om hudtoner är rödare eller blåare. För mycket blått eller ött betyder att färgtemperaturen är fel och då måste man ändra på vitbalansen fär att få en harmoniserad färgtemperatur.

Färgtemperatur mäts i grader

En av svårigheterna med färgtemperatur är att den faktiskt mäts i grader, men inte vanliga Celsiusgrader, utan Kelvin-grader. Kelvin (eller K) är en temperaturskala uppkallad efter lord Kelvin, som levde på 1800-talet. Den stora skillnaden är var nollpunkten ligger. När Anders Celsius bestämde var nollpunkten skulle ligga, mätte han var vatten fryser; sedan mätte han dess kokpunkt, och delade in mellanrummet i hundradelar. Fahrenheit gjorde detsamma men han utgick från människokroppens temperatur. Kelvin, som hade ett par hundra år av erfarenhet efter Celsius att bygga på, satte sin nollpunkt till den absoluta nollpunkten. Det är den temperatur när det är så kallt att alla molekyler slutar röra sig. Man har kunnat komma ganska nära i laboratorier (flytande helium är tre grader Kelvin).

Färgtemperaturen mäts upp genom att en ”svartkropp”, som är en teoretiskt uträknad metallkropp som är helt svart vid nollpunkten, värms upp tills den börjar glöda. Glöden ger ifrån sig ljus (precis som i en gammal glödlampa), och den glöden kommer att ha en färg (precis som glödlampans glödtråd blir vitare ju varmare den blir).

Färgtemperaturen är helt enkelt den temperatur som svartkroppen har när den avger ljus av en viss färg. När den börjar glöda, är ljuset rödaktigt (värme är infraröd strålning, så svartkroppen avger infraröd strälning innan ljuset blir synligt). Ju varmare den blir, ju mer glöder den, desto blåare blir ljuset.

När den blivit tillräckligt varm börjar färgen gå över från vitt till ultraviolett. Värmer man upp den tillräckligt mycket börjar den avge röntgenstrålning, sedan gammastrålning, och till slut kommer den att explodera eftersom molekylerna rör sig så fort att den blir en gas (de flesta material blir gas innan de börjar avge röntgenstrålning).

En gammaldags glödlampa med glödtråd av metallen wolfram avger ett ljus med en färgtemperatur på 3200 Kelvin. Med andra ord så skulle en svartkropp ha värmts upp 3200 grader från nollpunkten för att avge ljus med samma färgtemperatur. En färgtemperatur på 5500 Kelvin motsvarar solens ljus mitt på dagen. Skymningsljuset, som är blåare, har en färgtemperatur på 12000 Kelvin.

Lathund olika färgtemperaturer

Om en blixt har en färgtemperatur på 5500 grader så är ljuset detsamma som dagsljus, fast givetvis mer koncentrerat. Om ljuset har högra färgtemperatur, säg 6000 Kelvin, så kommer det att se litet blått ut. 4800 Kelvin, å andra sidan, ger ett ljus som är litet gulare.

Färgtemperatur i fotografering

Färgtemperatur för analog film

Det är kanske inte så svårt att förstå hur en blixt kan avge olika färgtemperaturer, men hur kan en film ha färgtemperatur? Den ska ju bara ta emot ljuset.

Det fungerar så att filmen är tillverkad för att ge rätt färg med en viss färgtemperatur. Fujichrome 64T och Ektachrome 50 ger rätt färger i glödlampsljus med en färgtemperatur på 3200 Kelvin, alltså ganska gult inomhusljus. Det är inte säkert att färghållningen är särskilt precis från en vanlig hushållslampa, emellertid. De kan vara mycket gulare.

Filmer som är gjorda för att användas i dagsljus, som Ektachrome E-100, Fujichrome Velvia och Provia, och Agfachrome 200, har en färgtemperatur på 5500 Kelvin. Med andra ord är de gjorda för normalt solljus.

Men även om solen alltid avger samma sorts ljus (det är ju natt för att vi är på jordens skuggsida) så kommer ljuset att brytas i atmosfären. När solen står i zenith, rakt över huvudet, så passerar ljuset genom litet mindre luft än när det är morgon och kväll. Ju lägre solen står på himlen, desto mer luft måste dess ljus passera genom. Eftersom luften innehåller vattenånga som absorberar och sprider de blå våglängderna (det är därför himlen ser blå ut), så kommer mer gult ljus att nå våra ögon — eller kameror — på morgon och kväll jämfört med mitt på dagen, och därför kommer dagsljusfilm att ge litet gulare, varmare bilder på morgon och kväll.

Om det är mulet, å andra sidan, kommer vattnet i molnen att absorbera de gula och röda våglängderna i ljuset, och bilden på filmen blir blåare mitt på dagen. Om det inte var den typen av ljus du var ute efter, är det vettigt att använda ett filter som 81A, eftersom det gör att ljuset känns litet varmare.

Skymningsljus kan bli nästan lila med dagsljusfilm, eftersom det har så hög färgtemperatur. Ett stadslandskap som fotograferas på kvällen kommer att se väldigt dramatiskt, tack vare kontrasten mellan himlen och ljusen i byggnaderna. Det blir ännu bättre med byggnader som är fasadbelysta. Ska man ta bilder som framhäver byggnader är det en bra tidpunkt med den typen av film. Om det är litet ljus kvar, lipper man också effekten att de kringliggande byggnaderna är helt svarta, men den byggnad som är upplyst kommer att lysa som en fyrbåk.

Färgtemperatur för digitala kameror

Med en digitalkamera använder man i princip samma metod, men man kan själv ställa in vad färgtemperaturen i sensorn ska vara. Genom att ändra vitbalansen ändrar man den färgtemperatur som skall räknas som dagsljus. Ställer man den på 3200, blir ”dagsljuset” gulare än verkligt dagsljus, men kameran hanterar det ändå på samma sätt. Det kan vara en fördel när man fotograferar inomhus i inomhusbelysning, till exempel. Men det innebär också att blixtljus, som har högre färgtemperatur, kommer att bli blåaktigt. Molningt väder utomhus, och skugga, kommer också att bli blåttare än om färgtemperaturen var ställd till 5500 Kelvin (vanligt dagsljus).

Det innebär att film som är gjord för inomhusbelysning fungerar om man belyser litet extra med en strobeblixt, men det gär också att ljuset blir blåare. Med inomhusfilm blir utomhusljus blått redan från början. Effekten förstärks under skymning och gryning, när det naturliga ljuset är gulare.

Det märks framför allt på det största blå objekt man kan hitta: Himlen. Den kan få en djup, mättad blå färg med inomhusfilm mitt på dagen, och särskilt på morgon och kväll. Färgbalansen blir ändå naturligare.

Vill man ha samma effekt fast tvärtom gör man tvärtom: Ta dagsljusfilm inomhus. Det gör bilderna djupt gulorange. Det är särskilt bra när man skall fotografera hudfärger, som porträttbilder; och när man fotograferar interiörer i marmor eller kalksten. Marmor får gärna en blå ton, särskilt om man använder blixt, som gör att man kan uppleva den som kylig. Det är i så fall bättre att använda dagsljusfilm inomhus, eftersom marmorns naturliga färg kommer att kännas varmare.

Entrehallar till historiska byggnader, där det finns textilier och draperier, fungerar särskilt bra – de är ofta röda, så kontrasten mot den vita marmorn känns hård och skarp. En gulare ton ger bättre helhetsupplevelse.

Fotograferar man med tradtionell film, då är det ett ganska stort besvär att byta film. Fotograrerar man digitalt kan man ställa om bildens grundtemperatur (vitbalans) väldigt enkelt. Det går att experimentera utan alltför stora begränsingnar. Ställ om färgtemperaturen några gånger – om du inte är absolut säker på hur bilden skall blir.

 

What's your reaction?
Älskar det
0%
Gillar det
0%
Vill ha
0%
Har
0%
Gillar inte
0%
About The Author
Profilbild på Daniel Norin
Daniel Norin
Comments
Leave a response

Leave a Response