Now Reading
Kamerastativ fotografens stöd i livet

Vad ett kamerastativ gör är väldigt enkelt att förstå sig på: Det ser till att kameran inte rör sig. Kamerastativet håller kameran precis i förhållande till motivet, utan skakningar och rörelser.

Det ger en skarp bild när en handhållen kamera hade skakat och gjort motivet suddigt. Enkel princip eller hur? Men det finns några fina tips för att du ska få en stabilare tillvaro som fotograf!

Om man vill ta bilder med självutlösare, kan man balansera kameran på en sten, stubbe eller nånting annat tillgängligt. Man kan också välja ett bra kamerastativ, och sätta kameran på det. Detsamma gäller om man ska ta foton som är känsliga för vibrationer, till exempel extrema närbilder och bilder med långa exponeringstider.

Längre slutartid med kompensering av kamerastativ

Kameror med kompensation för rörelsen eller objektiv med inbyggd vibrationsreducering gör att man kan ta bilder med två till åtta gånger längre exponering än vad man kan göra manuellt. Hur snabb slutaren skall vara beror på hur stadigt fotografen håller kameran, hur bra objektiv man har, hur bra upplösning kameran har, och hur långt borta motivet är. Finns det tveksamheter, använd kamerastativ.
Ett alternativ till kamerastativ är naturligtvis att variera exponeringstiden. Det behöver inte innebära att man får mindre ljus i kameran, om man ändrar bländaren. Man kan också variera filmens känslighet, om man använder film. En mindre bländare ger längre skärpedjup, en mindre känslig film (med lägre ISO-värde) ger mindre störningar i bilden. Bägge kräver längre exponeringstid och kan betyda att man inte kan hålla kameran still i handen.

Vanligt kamerastativ i kolfiber

Rörelser förstärks av zoom men minskas med ett kamerastativ

En tumregel för att räkna ut exponeringstiden är 1/brännvidden. För en 35mm-kamera kommer exponerinstiden att bli minst 1/brännvidden i sekunder. När brännvidden är 100 mm, kommer exponeringstiden att bli 1/100 sekunder – en hundradel. Annars blir bilden lätt suddig. För digitalkameror måste man räkna om till motsvarigheten till 35 mm. Ju mer man zoomar in på motivet, desto mer kommer kamerans rörelser att förstärkas. Om man har ett teleskop, kommer minsta rörelse att leda till stora rörelser i bilden. Har man en laserpekare och lyser på bordet, är det lätt att hålla ljuspunkten stilla. Pekar man på väggen på andra sidan rummet, är det svårare att hålla ljuspunkten still.

Vanligt kamerastativ med ett bra s.k ”huvud”

Kamerastativ avlastar en tung kamera

Det finns ett mycket bra skäl till att ha ett bra kamerastativ: Man har en tung kamera. Idag är kameror lätta och små, men alla som har varit till en riktig porträttfotograf minns de mekaniska kamerorna. Och den som har haft en Hasselbladskamera med storbildsbakstycke och teleobjektiv minns att det var rena styrketräningen att hålla den i ena handen. Men det är jobbigt nog med en vanlig systemkamera med blixt och ett litet längre teleobjektiv.

En s.k bönpåse som man snabbt kan lägga på marken.

Det finns en rad andra situationer där ett kamerastativ kan vara använbart

•    När man tar bilder från olika vinklar, för att göra en panoramabild.
•    När man tar foton med olika exponering för att kombinera dem i en HDR-bild (High Dynamic Range)
•    När man tar foton av modeller eller filmceler för att göra en animering.
•    När man tar en serie av foton som ska användas i en kompositbild, för att till exempel framhäva människor i en folksamling, eller blanda olika tider på dygnet och olika belysningar.
•    När man behöver ha kameran på rätt plats i förväg, som vid målet på en fotbollsmatch.
•    När man fotograferar på långt håll, till exempel vid fågelskådning.

Även om ett kamerastativ inte är någon komplicerad apparat, är det viktigt att hitta den kombination av faktorer som passar en själv bäst.

En gorillapod som är ett riktigt bra allround stativ för mindre kameror

Bordskamerastativ och bröstkamerastativ

Eftersom ett kamerastativ är avsett att hålla kameran stadig, är första steget i att välja ett kamerastativ att fundera på var man tänker använda det. Det finns tre alternativ för att ta stöd: Mot marken; mot ett annat föremål; och mot sig själv.
Tar man stöd mot sig själv är det ett bröstkamerastativ man behöver. Bordskamerastativ kan ofta användas som bröstkamerastativ också.

Bordskamerastativ behöver inte vara så långa, eftersom de har bordet som lyfter dem från marken. Det gör dem lättare och lättare att hantera. Det ger mer frihet när man vill välja vinklar, men kan vara svårt att få stadigt.
Ett bordskamerastativ är lätt att använda med digitalkameror. Man kan till och med stoppa dem i fickan. Men ju mindre kamerastativ, desto färre användningsområden. Man kan bara ställa upp kameran på ett bord, och det går inte längre att variera höjden. Därför blir det mycket viktigare vad man ställer kamerastativet på. Prova med golvet, det ger intressanta perspektiv.

Det finns kamerastativ med bara ett ben. De främsta användingsområdena för dem är för fotografer som rör sig med teleobjektiv, och behöver ta stöd snabbt. Sportfotografer och naturfotografer är två exempel.

Kamerastativ med ett ben en s.k monopod. Liten vikt men ger inte absolut bästa stabilitet.

Längden spelar roll

Om man planerar att fotografera där det inte finns föremål att ta stöd mot, behöver man ett markkamerastativ. Hur långt kamerastativet blir när man fäller upp det spelar roll, särskilt om man själv är lång. Om man måste böja sig rör man sig mer, och risken är större att bilden blir oskarp även med ett kamerastativ. Och så är det obekvämt. Men andra hållet spelar också roll.

Om man fotograferar saker som befinner sig nära marken, till exempel blommor, vill man komma nära dem och hålla still kameran. Samma sak om man vill använda naturliga stöd, som stenar eller liknande. De tre vanligaste faktorerna är hur robust kamerastativet är, hur mycket det väger, och hur lätt det är att använda. Fötternas konstruktion spelar också roll.

Stabilitetsfaktorer

Att ett kamerastativ ska vara stabilt säger sig självt. Hur stabilt ett kamerastativ är beror på hur många sektioner benen har, vad de är gjorda av för material och hur tjockt det är, och hur långa benen är och om det behövs en mittpelare för att komma upp i ögonhöjd. Det bästa sättet är att testa själv. Ta några testfoton, och luta dig mot det så kommer du att se om det kommer att svaja.

Om man måste dra ut centralpelaren (med eller utan vev) så kommer kamerastativet att bli mindre stadigt. Ju närmre tyngdpunkten kommer där benen möts, desto stadigare är kamerastativet.
Eftersom stabiliteten är viktig vill man inte ha för många sektioner på varje ben. Det blir alltid litet instabilt i låspunkterna. Men ju mer sektioner varje ben har, desto mindre plats tar kamerastativet när man fäller ihop det. Vilket förstås innebär att det tar mer tid att fälla upp det.

Vikten av vikt

Hur mycket kamerastativet väger beror på hur det är gjort. Här beror det på var du ska ha det. Om du kommer att åka bil mellan de platser där du skall fotografera, spelar vikten kanske mindre roll. Tänker du ta kamerastativet på fjällvandring, måste det vara lätt. Tar man med sig kamerastativet när man går ut och går känner man snart om det känns tungt. Tänker du vara ute och använda kamerastativet skall det vara lätt, då blir det mer använt. Ett lägre kamerastativ väger mindre men kanske inte är lika användbart. Materialet spelar också roll. Aluminium är billigare än kolfiber, men väger mer, och kan vara svårhanterligt på vintern. Kolfiber är bättre på att dämpa vibrationer från marken.

Ju lättare och snabbare kamerastativet är att sätta upp, desto mer kommer det att bli använt. Hur lätt det är att använda beror på hur kamerastativhuvudet är konstruerat, och hur man låser benen.
Det finns i princip två sätt att låsa kamerastativets ben: Med gänglås eller med spaklås. Spaklås, där man trycker in en liten spak för att låsa fast benen, är lättare och snabbar att använda än gänglås, som man måste vrida fast. En del spaklås kan vara svåra att använda på vintern om man har vantar – å andra sidan är gänglås svåra att använda om det kommer snö i dem. Låsningen skall kunna användas året om. Men den viktigaste poängen är kanske att vridlåsen kan kräva två händer, medan spaklåsen kan låsas med ena handen.

Använd kamerastativets huvud

Hur kamerastativets huvud ser ut spelar också roll. Om man kan vika in det så att det inte sticker ut, blir kamerastativet lättare att bära. Men vilken typ av kamerastativhuvud man väljer beror på vad man vill fotografera.
De vanligaste typerna är kulledshuvud och tvåaxelshuvud. Med tvåaxelshuvudet kan man styra kameran i tre dimensioner genom att styra dem upp och ner, och höger-vänster. Men det är svårt för den som inte är professionell filmfotograf om man behöver ändra inställningarna, och det tar tid.

Med ett kulledshuvud kan man vrida kameran hur som helst, och låsa den med ett handgrepp. De är litet mindre än tvåaxelshuvuden. Men det finns en risk att man tappar horisonteringen (eller lodriktingen) när man låser upp kameran och rör den. En del kamerastativ kommer med möjlighet att rotera just för det ändamålet. Kulleden är också känsligare än tvåaxelshuvudet.
Ju lättare det är att låsa fast och ta loss kameran, desto lättare blir det att variera de bilder man tar, och ju mer blir kamerastativet använt.
Se till så låsningen håller för tunga vikter. En stor systemkamera med ett ordentligt objektiv väger en del, och om kameran börjar vika ner åt ena hållet är kamerastativet inte särskilt användbart. Innan du köper, ta ett foto med lång exponeringstid (upp mot 30 sekunder), och se om bilden rör sig. Det gäller särskilt om kameran sitter vertikalt.

Förhållandet mellan vikt och styrka är en annan faktor att väga in. Ju bättre kamerastativ, desto högre värde. Eftersom kamerastativet ska stå still och hålla kameran rakt, är det en fördel om det finns ett vattenpass på kamerastativet. Ju oftare du använder kamerastativet på ojämn mark, desto oftare kommer du att uppskatta den funktionen.

Använd kamerastativet på rätt sätt

Om man kommer att använda teleobjektiv, så kommer det att väga en hel del. Då kan det behövas en låskrage som sitter runt objektivet, och som man använder för att låsa fast kameran (i stället för att låsa fast den i kamerahuset). Låskragen sitter vid tyngdpunkten.

Hur man använder kamerastativet spelar nästan lika stor roll som vilket kamerastativ man valt. Om man hänger en motvikt (exempelvis kameraväskan) från mittpelaren, kommer kamerastativet att bli stadigare. Men om den börjar svänga i vinden ger den motsatt effekt, så se upp med det.

Dra ut benen så långt det går innan du använder mittpelaren. Ju närmre kamerastativets tyngdpunkt kameran är, desto bättre. Du kan till och med fundera på att ta bort mittpelaren, om du behöver spara vikt.
Undvik att dra ut benen för långt. Dra ut dem så litet som behövs för varje fotografi. Dra ut den tjockaste sektionerna först, då blir det stadigare.

Sätt upp kamerastativet på en stabil yta, som sten eller cement. Sand, gräs eller grus är mindre stadigt. Inomhus är ett trägolv bättre än en matta. Om det inte går på något annat sätt, tryck ner kamerastativets fötter i marken. Helst bör de ha spetsar, förstås.

Bredda kamerastativets ben så brett det går. Då blir det stadigare. Samma sak om det inte står mitt i vinden.

What's your reaction?
Älskar det
0%
Gillar det
0%
Vill ha
0%
Har
0%
Gillar inte
0%
About The Author
Profilbild på Daniel Norin
Daniel Norin
Comments
Leave a response

Leave a Response