Små systemkameror är den senaste trenden från de japanska kameratillverkarna. Olympus har sin PEN och Sony NEX.
Kamerorna är små som en kompaktkamera och har elektronisk sökare.
Fördelen är att de är så mycket mindre men ändå ger allt vad man vill ha i fråga om optik tack vare att de har utbytbara objektiv. Sony har dessutom andra finesser.
Man kan naturligtvis välja vilket objektiv man vill ha till den här kameran, men dess 55 mm standardobjektiv som klarar bländare från 3.5 och uppåt är tillräckligt bra för det mesta. I Sonys fall märker man också att Minolta-arvet lever i högönsklig välmåga hos Sonys objektivtillverkare.
Till skillnad från vanliga kompaktkameror kan den här typen av kompaktkamera hantera dåliga ljusförhållanden (mycket beror givetvis på objektivet). Det gör att man kan klara sig relativt bra utan att använda blixten, vilket är bra eftersom blixt kan antingen bli ett störande moment eller ge fula skuggor.
Minnet i kameran är tillräckligt stort för att man ska kunna använda RAW-formatet, vilket är en annan fördel. Givetvis har den bildstabilisering, ansiktssökning, och andra funktioner som den ärvt från de små kompaktkameror som är en av dess föräldrar.
Tack vare den snabba bildsensorn kan kameran ta upp till sju bilder per sekund, och filma HD-video i 1080 p. En nackdel är dock att bildkodningen inte är lika snabb som sensorn, så man kan inte ta snabbilder i RAW-format.
Det går att uppgradera programvaran på nätet, och gör man det (eller köper den senaste versionen) får man med ett 3D-programvara. Ja, det går att ta 3D-bilder med en kamera med ett objektiv. Man får ta ett panoramafoto genom att svänga kameran förbi motivet, men då tar bildbehandlingen i kameran och skär ut ”strimlor” av bilden för att skapa bilder för höger och vänster öga. De kan man sedan ladda upp till en TV med 3D för att titta på dem – före eller efter att man tittar på sina HD-videofilmer.
